"--- Det väsentliga är den interaktiva dialogen - med materialet och med betraktaren. Konstverket snarare som en fråga än ett påstående. Ibland kan öppningarna bli så många att man undrar vad han egentligen vill ha sagt. Som om han egentligen bara hade roligt och lekte sig fram. Även i hans mest amitiösa verk finns en betagande oskuldsfullhet: >>Ser man på? Så här kan det också vara?>> Inga auktoritära påståenden - alltså - utan otaliga spelöppningar! En mer animonumental skulptör är det svårt att finna."

Från modernism till postmodernism, Folke Edwards

"---Det blir ofta labyrinter av Gösta Silléns skapelser, även om det inte var hans utstakade mål från början. I hans ateljé finns papper, plastskynken, järnskrot, vatten papier maché, etc. Listan över de material han använder kan bli hur lång som helst.

Rik formfantasi, säker formkänsla och blick för integration i arkitektoniska miljöer gör att han genom åren fått en rad offentliga uppdrag. ---- En av undertecknads absoluta favoriter bland konstnärlig utsmyckning i Göteborg är Sveaplan med Gösta Silléns gatstensmosaik. Platsen har en intensiv och tidlös stadskänsla där allt har en mening och innebörd.----"

En vandring genom labyrinter,                    Bo A Karlsson

"---Gösta var inte lärare i traditionell mening. Han var ytterst fåordig. Det var, som om han då och då bara smög in viktiga kommentarer. I sig hade han, det som jag ser som skillnaden mellan liv och död inom skulptur. ---

1990 var jag den, som förberedde tävlingen om lejonskulpturer vid brunnsparken i Göteborg. Jag tillfrågade Gösta, om han ville delta, men fick nej. Han ansåg inte att detta var ett uppdrag som passade honom. Han förklarade ungefär så här: "Jag vill göra saker, som man liksom bara utan förvarning stöter på." --- det säger mycket om Göstas krav på obundenhet. ---"

Minnesord 17 mars 2015 i Lokaltidningen Stenungsund,

Piter Hybbinette, Professor emeritus och elev till Gösta på Valand